Qigong en introduktion
av Marcus Bongart qigongmästare och läkare i kinesisk medicin

 

Bland de österländska metoderna finns qigong, en urgammal helande metod med anor från Kina, som med stor framgång håller på att spridas i västvärlden. Den har ett holistisk synsätt där man ser människan som en helhet, inte som ett stort antal separata delar. Qigongens tillämpningsområden sträcker sig från medicin till olika kamptekniker och religion.

Ordet är bildat av två kinesiska tecken: qi och gong. Tecknet qi betecknar energi och kraft, i det här sammanhanget livsenergi, medan gong står för en extraordinär prestation.

Det är en unik metod som förenar rörelse, andning och koncentration. Förutom att förebygga sjukdomar, hjälper den människan att återfå sin förlorade hälsa och kan på så sätt även förlänga livet.

Qigong påverkar alla utövare på ett positivt sätt. Detta är speciellt märkbart när man är sjuk och kroppens funktioner förbättras. Samtidigt kan den ge oss tillgång till outnyttjade försvars- och regenerationsresurser. Användandet av qigong för att förhindra och bota sjukdomar baseras på filosofin att viljekraften kan påverka vår organism och förbättra de inre organens fysiologiska funktioner.

För att lära sig något om qigong och uppnå resultat bör man först utöva, och sedan försöka förstå vad qigong är genom att jämföra referensmaterial från äldre tider med nya fakta, idéer och egen erfarenhet. Qigong uppstod som ett resultat av mångtusenåriga erfarenheter hos det kinesiska folket, som generation efter generation studerade naturen, det mänskliga livet, överlevandets och åldrandets processer. En mängd övningar som ingår i qigongträningen anammades tidigt av taoister, buddister, konfucianer och tibetanska lamor. Under århundradenas lopp har över 300 qigongskolor, med egen filosofi och praktiska övningar, utvecklats. Dessa har i sin tur framställt över 10 000 olika system för qigongträning och ett stort antal utövare har successivt bidragit till att ge qigongen de former och innehåll den har i dag.

Många metoder har glömts bort och gått förlorade, men de senaste arkeologiska fynden av gamla teckningar och beskrivningar ger möjlighet till nya tolkningar av de gamla systemen. Det har naturligtvis varit viktigt att de olika skolorna behållit kärnan i det ursprungliga tänkandet inom qigong, nämligen föreställningen om qigenomflödet i världsalltet och därmed i den mänskliga kroppen. Övningarna utfördes i syfte att reglera detta genomflöde i kroppen. De var dessutom en viktig del i arbetet för själslig utveckling och förfining av de mänskliga kvaliteterna. Några av qigongskolorna har arbetat öppet, medan andra varit förbehållna en sluten krets av invigda mästare och lärjungar. Mystiska upplevelser har ibland noterats under mästarnas utövande av qigong och olika parapsykologiska fenomen som levitation, fjärrskådning, telekinesi, och telepati har också förekommit.

Olika varianter av qigong

I det gamla Kina användes olika namn som dao yin - teknik för ledning och kontroll av energi, tu na fa - andningsfunktion för utbyte och rening av energi, yang sheng shu - verksamhet för att uppehålla och förstärka livet. Det finns många sätt att utföra qigongövningar och man skiljer mellan två typer: hård - yin gong och mjuk - ruang gong. Den hårda yin gong är av mystisk karaktär och har mindre betydelse för behandling av sjukdomar. Däremot används den i kampkonsten.Den mjuka typen, ruang gong, är av terapeutisk karaktär och omfattar två varianter som allmänt tillämpas vid sjukdomsbehandlingar inom kinesisk medicin: dong gong, även wai gong - den yttre träningen, på engelska moving qigong, och statisk - jing gong, även nei gong - den inre träningen, på engelska quiet qigong. I praktiken används dessa qigongvarianter ofta parallellt; dynamiska övningar flätas samman med statiska för att förstärka effekten av träningen eller behandlingen. Under utförandet av den dynamiska qigongen, dong gong, använder man sig av kraftiga men ändå långsamma och harmoniska rörelser, vilka samordnar djup koncentration, rörelse och andning. Under sådana övningar påverkas de inre organen, senor, skelett, muskler och hud. Statisk qigong, jing gong, utförs i stående, sittande och liggande ställning. Syftet med denna träning är att uppnå ett speciellt qigongtillstånd, som gör det möjligt att kontrollera det egna medvetandet. För att åstadkomma detta ska man eftersträva muskelavslappning, avlägsna onödiga tankar och uppnå inre tystnad och ro. Uppmärksamheten riktas på att reglera andningen och total koncentration uppnås utan några fysiska rörelser och mentala kast. Visa mästare inom taoismen och buddismen använder sig av jing gong i sökandet efter andlig utveckling. Begreppet förekommer ofta i berättelser och legender om olika mystiker och visar på de övernaturliga egenskaper och den gåtfulla andliga kraft som qigongmästarna hade. Ända tills helt nyligen har jing gong varit en väl förborgad kunskap, tillgänglig endast för mästare och en liten krets utvalda lärjungar. Traditionell Kinesisk Medicin De kunskaper som samlats inom qigong har bidragit till att forma den kinesiska livsfilosofin och dess olika grenar. Speciellt intressant i detta sammanhang är den traditionella kinesiska medicinen (internationell förkortad TCM), med akupunktur och tuina (kinesisk kiropraktik med olika typer av massage), som behandlingsform. Qigong intar i dag en viktig ställning både inom den förebyggande och botande medicinska vården i Kina. Här har gamla kunskaper bevarats och utvecklats medan vi i väst - i vår moderna och vetenskapliga tid - har glömt mycket av vårt arv. Därför söker vi nu universella och grundläggande livskunskaper i andra kulturer, bland annat i Kina. Intresset för den kinesiska läkekonsten växer i västerlandet trots att den skiljer sig helt från vårt sätt att tänka. Den västerländska medicinen försöker förstå förändringar i organismen genom att analysera i första hand somatiska problem, vilket görs med hjälp av till exempel anatomi och histologi. I motsats till detta undersöker den kinesiska medicinen rörelser och funktioner: det dynamiska och det psykiska. I boken Den kinesiska medicinen skriver den tyske professorn dr. Manfred Porkert att ”kinesiska läkares undersökningsresultat inte bara är direkta utsagor om kroppens funktioner och störningar utan också uttryckliga referenser till organ, nerver och blodomlopp”. Därför passar TCM också i första hand till att bota funktionsstörningar; och det är just vid sådana sjukdomar som den västerländska medicinen ofta inte når fram till någon exakt diagnos och gott behandlingsresultat. I början av 80-talet hävdade Professor Pokert att ”västerländsk och österländsk medicin inte kan uppträda som konkurrenter utan är ett utmärkt komplement till varandra. Den kinesiska medicinen kan hjälpa de patienter som idag vandrar runt i apparatmedicinens vintergata och besvikna vänder sig bort från sådan medicin”. Den kinesiska medicinen uppmärksammades först av en amerikansk journalist: James Reston. I en artikel den 26 juli 1971 i New York Times redogjorde han för sina upplevelser av blindtarmsoperationer som utfördes med akupunktur som lokalbedövning.  Socialstyrelsen i Sverige godkände till exempel akupunktur som smärtlindring först på 1990-talet.